Wikström jämför vårt sätt att leva idag med att
åka moped genom Louvren och försöka titta på konsten samtidigt. Omöjligt,
naturligtvis. Han skriver roligt och allvarligt om oron att inte hinna med
allt, om vikten av att släntra, om nödvändigheten av att inte följa med sin
tid. Det dröjande samtalet, den goda ensamheten, den eftertänksamma läsningen.
En verkligt vederkvickande bok, som ger tankeställare och som man gärna
återkommer till, då och då.
/Lill Samuelsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar