Budbäraren, I de eviga skogarna, Okänd kontinent, Mannen som vände insidan ut, Spökryttarna från Ordebec av Fred Vargas

Min nya favorit; fransyskan Fred Vargas skriver om kommissarie Jean-Baptiste Adamsberg och hans rotel vid Parispolisen.

Fantastiska personporträtt som liksom tar udden lite av de ibland ganska ruskiga historier som måste utredas. Man får en känsla av att Frankrike nog till stora delar befinner sig någonstans mellan medeltid och nutid, åtminstone ute på landsbygden.

Adamsberg är inte den mest typiske kommissarien, han befinner sig bland molnen och har svårt att sitta still. Han resonerar inte alls som andra poliser och är inte alltid så lätt att följa. På roteln finns de mest märkliga poliser, vad sägs om en som somnar rätt vad det är, och som inte kan göra uppdrag utanför huset. Han har en madrass där han går och lägger sig ibland. Eller kvinnan som är ett vandrande skafferi, hon kan alltid plocka fram en mindre måltid med vin, bröd och pâté vare sig det är på en brottsplats eller på stationen. Eller den högra handen som kan svara på vilka frågor som helst oavsett om man väcker honom mitt i natten. Hans svaghet är dåligt självförtroende som han dämpar med vitt vin som förvaras bakom värmepannan i källaren (på polishuset)

Ja dessa och ett gäng lika säregna karaktärer löser mordfall som innehåller ingredienser som pest, vampyrer, varulvar och vargar, evigt liv och varsel. Det är inte så makabert som det låter, utan ganska jordnära och trevligt. Många udda vänskaper och intressanta tankar. Det kan ta en stund innan man kommer in i språket, men väl där njuter man.

 /Pia

Svarthuset av Peter May

Kriminalkommissarie Fin Macleod har nyligen förlorat sin son, men måste återgå i tjänst för att följa upp ett mord på Isle of Lewis, en liten ö i de Yttre Hebriderna.

Där har människorna sedan urminnes tider fört en ojämn kamp mot elementens raseri; vinden, regnet och havets vrede. Det är en hård värld där tron på en allsmäktig Gud kommit att bli den enda fasta punkten i tillvaron.
Brottet kan möjligen ha koppling till ett liknande mordfall i Edinburgh som Fin utrett. Han är själv är född och uppvuxen på ön, men lämnade den i tonåren för att inte återvända. Detta blir  en resa tillbaka till ett för­flutet som han under arton års tid gjort allt för att lägga bakom sig. Han ställs nu återigen öga mot öga med skoltidens vänner och plågoandar och med sin första stora kärlek. Åren har gått, men Fin tvingas motvilligt inse att barndomens sår är allt annat än läkta, och att ön inte tänker släppa honom ur sitt grepp en andra gång.

 

Detta är första delen i en trilogi, och så spännande att man håller andan vissa partier. Man känner regnet och hur blåsten tar tag i en emellanåt.
/Pia