Fantastiska personporträtt som liksom tar udden lite av de
ibland ganska ruskiga historier som måste utredas. Man får en känsla av att Frankrike nog till stora delar
befinner sig någonstans mellan medeltid och nutid, åtminstone ute på
landsbygden.
Adamsberg är inte den mest typiske kommissarien, han
befinner sig bland molnen och har svårt att sitta still. Han resonerar inte
alls som andra poliser och är inte alltid så lätt att följa. På roteln finns de mest märkliga poliser, vad sägs om en som
somnar rätt vad det är, och som inte kan göra uppdrag utanför huset. Han har en
madrass där han går och lägger sig ibland. Eller kvinnan som är ett vandrande skafferi, hon kan alltid
plocka fram en mindre måltid med vin, bröd och pâté vare sig det är på en
brottsplats eller på stationen. Eller den högra handen som kan svara på vilka frågor som
helst oavsett om man väcker honom mitt i natten. Hans svaghet är dåligt
självförtroende som han dämpar med vitt vin som förvaras bakom värmepannan i
källaren (på polishuset)
Ja dessa och ett gäng lika säregna karaktärer löser mordfall
som innehåller ingredienser som pest, vampyrer, varulvar och vargar, evigt liv
och varsel. Det är inte så makabert som det låter, utan ganska jordnära
och trevligt. Många udda vänskaper och intressanta tankar. Det
kan ta en stund innan man kommer in i språket, men väl där njuter man.
/Pia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar